Svealand Cycling Team

Nästa lopp gick i belgiska staden Kontich strax utanför Antwerpen.

Även här hade vi på pappret ett enormt ungt lag snittåldern var 17 år och fyra dagar innan vi tvingades ersätta Nils med Viktor då Nils blev lite krasslig efter Bladel.

Laget bestod av Victor Hedeås, Oskar Marvig, Filip Pantzare, Alfred Nihlén, Vilmer Ekman och Wilmer Kleibrant.

Vi bodde i staden Rumst och även här hade vi cykelavstånd till start och mål varje dag. Magiskt bra boende ytterligare en vecka.

Karaktären på banorna i Belgien var väldigt annorlunda mot de små trånga vägarna i Nederländerna. Här var det mer klassiska svenska banor breda vägar få svängar och en helt annan karaktär på loppet.

Den enda dagen där det var riktigt tekniskt och riktigt klurigt med 29 stycken 90 gradiga kurvor på bara 15 km var den första etappen. Det var ett lagtempo där vi hade höga ambitioner då vi klassiskt brukar vara ganska duktiga på lag tempo i Sverige.

Inget gick dock som om vi hade tänkt oss det blev totalt oharmoniskt och vi gjorde ett riktigt dåligt lagtempo tyvärr. Klurig bana i kombination med hård vind gjorde att vi inte lyckades få något flyt överhuvudtaget. Lite synd då vi hade kanske 16 lag framför oss i resultatlistan låg vi både långt ner i karavanen och även i den allmänna klassificeringen.

Den andra dagen var det dock stora fina vägar, få svängar och full gas. Samtliga tre linjer etapper avslutades med en lång raksträcka varför vi körde all in med laget för vår superspurtare Oskar Marvig.

Den första etappen inleddes dock med strul direkt. Det var en lång lång masterstart under kanske 6 kilometer släpptes farten fri och strax där därefter small i klungan. Då vi satt långt bak i karavanen kunde vi inte riktigt se vad som hade hänt och vi var lite för sega för att snabbt springa ut för att titta vad det var på gång.

Alla rullar iväg och vi tror att vi har klarat oss men då ser vi att Alfred Nylén har problem. Det visar sig att det är styret som har lossnat i kraschen och vi åtgärdar problemet rimligt snabbt snabbt och tar upp jakten på klungan med Alfred bakom bilen.

Då ropar de på Svealand i radion igen igen och nu är det Filip Pantzare som har fått punktering. Vi tvingas lämna Affe för att att rejsa fram till Filip som verkligen var en bra bit framför. Snabbt julbyte och in på bilen.

Vi pacar Filip fram till ytterligare en bil som håller på och pacar och försöker lämna av honom på den bilen och stannar för att vänta på Affe. När väl Affe kommer fram till oss säger han att han har blivit tillsagd att kliva av av kvastbilen.

Vi bryr oss inte riktigt om det utan tar upp Affe på pace igen och kör honom fram till den grupp där Filip nu sitter. Vi lyckas även få in Filip på Pace i väldigt hög fart för att inte få med någon av de andra cyklisterna. Vilket tyvärr medför att Filip åker av ganska omedelbart och utan att ta det bästa beslutet i världen som förare åker vi vidare med enbart Affe.

Risken var att tappa båda om vi pacade för långsamt och nu gjorde vi så att vi fick i kapp Affe efter ett dryg varv i svansen av karavanen. Affe lyckades sedan återansluta till klungan. Men Filip tappade vi tyvärr och han tvingades kliva av vid varvning. Jag hade en ganska tydlig diskussion med kommissarien i den sista bilen men vi kom inte riktigt överens.. Segt att en punka förstör en resa på det sättet. Men nya chanser kommer för Filip med flera!

På det sista varvet gick en utbrytning om fem cyklister som inte klungan lyckades kontrollera. Så när vi närmade oss spurten var det om den sjätte platsen som de 160 cyklisterna skulle spurta om. Där lyckades vi placera Oskar Marvin perfekt och han tog lekande lätt hem klungspurten och slutade där på sjätte plats! En imponerande spurt av Oskar.

Efter den framgången var det en solklar plan för den andra linjetappen dagen efter. Det var även även ett tempo på förmiddagen men det är inte mycket att skriva om då de flesta inte har sina tempocyklar med sig. En av de som hade tempocykel med sig var Alfred Nylén som gjorde sitt livs tempo och slutade på en fin 30:e plats i tempot i tufft motstånd. Imponerande av förstaårsjunioren!

På eftermiddagen var det dags för linje och återigen var planen solklar. Oskar Marvig skulle få chans att spurta om segern. Trötta ben och trötta huvuden i kombination med fullgas hela etappen i en stenhård vind gjorde att vi inte riktigt lyckades kontrollera fältet som vi hade hoppats det gick en utbrytning där Linus Larsson satt med mig kanske 70 km kvar av loppet. Den utbrytningen kändes inte farlig och klungan hade god kontroll på gruppen. Linus som hör körde för sitt Belgiska lag WWV Hagen Bermans.

När så totalledande cyklist iförd den gula ledartröjan lyckades brygga upp till utbrytningen tillsammans med en handfull andra så var loppet över för klungan. Där fanns nu ingen vilja att jobba i kapp utan det var vi och några andra lag som var uppe och försökte brygga snarare än att jaga.

I utbrytningen satt fortfarande Linus Larsson. Han körde smartast av dem alla och lyckades vinna från en liten utbrytning som hade gått från den lite större utbrytningen. En svensk seger på UCI nivå för juniorer var alltså bärgad! Det var länge sedan sist! Grattis Linus! I klungan satt vi molokna och spurtade inte alls så inget resultat att skriva om där för Svealand.

Så dags för den avslutande linje etappen. Återigen samma plan vi ville sätta Oskar i läge för att segra i en klungspurt. Nu var taktiken lite mer slipad och vi skulle låta det ledande laget ta ansvar de första åtta milen. Vi tänkte att det var ungefär så länge som de skulle orka kontrollera fältet vilket också visade sig stämma rätt precis.

Med ett par varv kvar av loppet, kanske 25 km, så tog Svealand ansvar för att köra in den lilla utbrytningen som fanns framför. Utbrytningen hade inte fått jättemycket tid och den minut som fanns åt snabbt upp av våra killar tillsammans med ett par andra lag som också ville ha en spurt. Klungspurten gällde nu segern och Oskar satt bra placerad han lyckades därifrån bergen superfin fjärdeplats oerhört nära att få kliva upp på podiet på UCI-nivå för Jönköpingsonen Oskar.

Att se killarna köra som ett lag med en plan för att vinna när vi kör i etapplopp i Belgien är en njutning för mig som ledare och ett gott kvitto på allt i arbete som vi gör i Svealand och i alla våra klubbar i Sverige börjar ge resultat.

Att löpande få ut dessa killar i Europa för att tävla på riktigt på högsta nivå är förutsättning för att vi ska kunna skapa nya svenska procyklister. Vi behöver tillsammans få dessa killar ute i Europa varje helg hela säsongen. Gärna i fler olika strukturer och ännu fler lopp på ännu fler nivåer.

Danmark är en fantastisk plattform för dem som vill åka med sin klubb men det är helt görbart att åka på UCI lopp eller nationella lopp med sin klubb under säsongen vilket varmt rekommenderar från Svealand att ni gör i klubbarna. Vi formar våra cyklister i Sverige men vi utvecklar dem till internationell nivå utomlands!

Tack alla klubbar som står bakom alla cyklister tack